Rave bakom väggen
0
Räknade in kattungarna på kvällen, som jag gör mest hela tiden, en saknades.. galningen Eat Sleep Rave Repeat. Jag och Sebbe letade som galningar genom hela lägenheten i alla vrår och skrymslen. Dom har ju gjort avstickare när Spock haft ner kartongen som står för dörrkarmen. Sebbe tittar in i köket efter att vi letat överallt, och ser en svart liten tass sticka fram i hörnet till städskåpet, bakom listen. Alltså.. det fanns en liten glipa som dom som byggt ihop köket lämnat eftersom att man inte ser den, bara om man ligger på golvet alldeles bredvid. Skulle man inte vetat att glipan var där hade man aldrig hittat den. Där har han alltså pressat sig in, i själva modulen, bakom golvlisten.
Panik på mig. Försöker locka ut honom med roligaste leksaken, med Paddi, med mat. Men ingenting funkar. Han får bara ut ena tassen, han har ju ramlat över en kant där inne. Paniken stiger. Rädd att luften ska ta slut där inne och att han ska dö. Paniken stiger ännu mer. Sebbe känner på alla lister, kollar skruvar. Paniken stiger ju mer tiden går. Kan knappt andas för jag är så uppe i varv och rädd. Plötsligt så känner vi honom inte längre när vi stoppar in handen så mycket man kan komma åt. Sebbe säger att han kan vara vart som helst bakom listen längs med köksluckorna och spisen eftersom det är ett tomrum där. Jag börjar tänka att den enda utvägen är att ringa brandkåren så dom får komma med någon såg eller slägga och slå sönder hela jävla köket för att få ut Rave. Men alla brandmän är väl och släcker den stora branden. Blir arg på Sebbe som jag känner inte tar det på det blodiga allvar det faktiskt är. Höjer rösten för typ första gången. Frågar om han hellre vill ha en till död kattunge eller ett trasigt kök. Tillslut håller vi båda tyst för att jag är så panikslagen och kan inte tänka och han försöker komma på olika lösningar och blir sur på mig som inte kan tänka att det finns luft så han klarar sig där inne tills vi kommit på en lösning. Det går en lång stund. Det känns som flera timmar och hela tiden blir jag räddare att han ska få syrebrist. Sedan börjar vi skruva bort ALLA skruvar vi hittar i köksmodulerna som sitter ihop för att se om plankan han nog ligger bakom går att rubba någonstans eller om den är helt fastlimmad också.
Panik på mig. Försöker locka ut honom med roligaste leksaken, med Paddi, med mat. Men ingenting funkar. Han får bara ut ena tassen, han har ju ramlat över en kant där inne. Paniken stiger. Rädd att luften ska ta slut där inne och att han ska dö. Paniken stiger ännu mer. Sebbe känner på alla lister, kollar skruvar. Paniken stiger ju mer tiden går. Kan knappt andas för jag är så uppe i varv och rädd. Plötsligt så känner vi honom inte längre när vi stoppar in handen så mycket man kan komma åt. Sebbe säger att han kan vara vart som helst bakom listen längs med köksluckorna och spisen eftersom det är ett tomrum där. Jag börjar tänka att den enda utvägen är att ringa brandkåren så dom får komma med någon såg eller slägga och slå sönder hela jävla köket för att få ut Rave. Men alla brandmän är väl och släcker den stora branden. Blir arg på Sebbe som jag känner inte tar det på det blodiga allvar det faktiskt är. Höjer rösten för typ första gången. Frågar om han hellre vill ha en till död kattunge eller ett trasigt kök. Tillslut håller vi båda tyst för att jag är så panikslagen och kan inte tänka och han försöker komma på olika lösningar och blir sur på mig som inte kan tänka att det finns luft så han klarar sig där inne tills vi kommit på en lösning. Det går en lång stund. Det känns som flera timmar och hela tiden blir jag räddare att han ska få syrebrist. Sedan börjar vi skruva bort ALLA skruvar vi hittar i köksmodulerna som sitter ihop för att se om plankan han nog ligger bakom går att rubba någonstans eller om den är helt fastlimmad också.
Plankan som har stömbrytaren på sig gick att böja lite efter vi skruvat upp alla skruvarna på insidan av städskåpet. Så pass mycket att jag kunde lysa med min mobil i tomrummet där bakom. Och där ligger han! Och sover djupt! Reagerar inte när jag petar på honom. Men sedan piper han till som att jag stör honom. Han ville fortsätta sova. Tar tag i en stekspade för att skjuta honom mot mig eftersom han låg upptryckt längst in mot väggen och jag nådde honom inte. Plankan var inte så böjbar. Får sedan ut honom. Börjar storgråta av lättnad och kramar honom hur länge som helst. Han är helt sömndrucken och låter sig kramas. Helvetesjävlaskitkatt att skrämmas. Trodde aldrig att vi skulle få ut honom, och verkligen inte vid liv och helt oskadd. Det är verkligen äventyrliga kattungar jag har!
Glipan blev väl igentejpad!
Min sambo är verkligen en ängel. Kan aldrig tacka honom nog för allt han gör för mig. Herregud, vad skulle jag och katterna göra utan honom? Inte alla som kan behålla lugnet och tänka logiskt när den ena är i fullständig panik och gör andningsövningar för att få luft för all gråt <3
Glipan blev väl igentejpad!
Min sambo är verkligen en ängel. Kan aldrig tacka honom nog för allt han gör för mig. Herregud, vad skulle jag och katterna göra utan honom? Inte alla som kan behålla lugnet och tänka logiskt när den ena är i fullständig panik och gör andningsövningar för att få luft för all gråt <3
Ute i friheten igen, min lilla galning!
